Ett underligt avsked och en naiv persons längtan.
Det går så fort. Det går så in i norden fort. Alldeles för fort och när jag känner hur tåget lägger i ännu en växel börjar jag hålla andan, för jag kan inte tro att det är sant! Hur kunde detta oundvikliga avslut komma ikapp oss så snabbt? Och vad är det meningen att man ska känna när livet vänder i en sådan snäv kurva?
Om två dagar springer vi ut, kära vänner och klasskamrater. Om två dagar slutar ungdomslivet på riktigt och om två dagar måste vi börja se oss om en gång till inför varje beslut vi måste ta.
Jag vet inte vad jag känner inför allting, för jag är inte riktigt säker på vad detta avslut innebär eller vad livet har att erbjuda ens en gång... men det jag vet är detta: från och med nu ska jag försöka sluta oroa mig så mycket för min framtid. Även fastän jag känner mig så vilsen att jag inte kan se någonting annat än min egen osäkerhet, så ska jag ändå försöka att hålla mig lugn - för jag tror verkligen på att goda saker händer goda människor.
Hålla ut, hålla utkik och hålla i mig, för nu bär det av!
Om två dagar springer vi ut, kära vänner och klasskamrater. Om två dagar slutar ungdomslivet på riktigt och om två dagar måste vi börja se oss om en gång till inför varje beslut vi måste ta.
Jag vet inte vad jag känner inför allting, för jag är inte riktigt säker på vad detta avslut innebär eller vad livet har att erbjuda ens en gång... men det jag vet är detta: från och med nu ska jag försöka sluta oroa mig så mycket för min framtid. Även fastän jag känner mig så vilsen att jag inte kan se någonting annat än min egen osäkerhet, så ska jag ändå försöka att hålla mig lugn - för jag tror verkligen på att goda saker händer goda människor.
Hålla ut, hålla utkik och hålla i mig, för nu bär det av!
Kommentarer
Postat av: L
Jag vet inte om jag hade klarat av att ta studenten just på grund av alla avskeds skull. Det är ju visserligen så att man inte har så mycket till val när det väl bär av men det tär på hjärtat kan jag tro.
Trackback
