Om tillit och självbevarelsedrift.

Jag har alltid fått höra att man ska stå upp för sig själv och sina ideal. Man ska tro på det man vill och leva efter det. Man ska alltid göra sitt bästa och om någon sviker eller trampar på en, då ska man vända på klacken och gå vidare utan denne.

Igår upptäckte jag att jag blivit sviken och en aning trampad på. Igår upptäckte jag att en lögn hade sagts i början av någonting och med ögonbindel lurades jag alltså in i något jag från början inte ville. Jag känner mig så korkad, för jag har ju märkt att lögnen funnits där... men jag ville så gärna lita, jag ville så gärna tro! För sin egen vinning ljög den här personen för mig, för att denne inte kunde acceptera min väg och respektera min sanning.

Igår stod jag upp för mig själv och mina ideal. Jag valde att tro på det jag vill och nu ska jag leva efter det. Igår gjorde jag mitt bästa för att ta mig ur en situation, en relation, en roll där jag blivit sviken och trampad på.
Nu väntar jag på svar - kommer denne att acceptera min vilja den här gången, eller är det som denne måste välja bort för att få vara med mig mer värt?

Igår ställde jag mig beredd att vända på klacken och gå vidare utan denne och det känns... inte alls bra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0